Leinens, thoughts of a schizophrenic mind

För en sisådär två år sen och lite till upptäckte jag ett band, eller rättare sagt en duo. Sedan dess har jag bärt dem med mig varje dag i min mobil. Vi har haft en del pauser men det finns inget som kan få mig att svika.
När jag hörde Summerbreeze första gången grät jag, när jag för andra gången maxade volymen på Man must dance började jag skutta och Chris is dead kommer alltid vara sommar för mig.
Ni vet hur Coldplay skriver de där texterna som talar till hjärtat och beskriver exakt hur man mått och mår? Så gör Johnossi också, fast stundvis lite gladare och med lite mer röstkapacitet.

Peace
' Leinen

Högtalarna vibrerar på bristningsgränsen och någonstan i spellistan kommer "Vart Jag Mig I Världen Vänder - Den Svenska Björnstammen". Shit, det här är ju bra tänker en berusad Elin. Som alltid blir hon nyfiken, hon vill veta mer, höra mer. Men natten är ung och huvudet är kolsyrat. Tankarna bubblar flyktigt.

Dagen efter sitter jag i en bil till Stockholm. Nu ska Den Svenska Björnstammen testas på roadtrip. Tyvärr fallerar det ganska hårt. Jag blev ärligt talat riktigt besviken, känslan som pulserar i "Vart Jag Mig I Världen Vänder" syns inte till någonstans, man kan som närmast sniffa lite på den i "Allting Kommer Bli Bra Tillslut". Annars är det hela en besvikelse och jag tänkte att det är ett sådant där band som gör en riktig hit och sen glöms de bort.

Sommaren dansas bort och snart är det höst. Sen höst. Den Svenska Björnstammen gör "Svalkar Vinden, Värmer Solen" och nu är känslan tillbaka. Kanske inte samma som ursprungligen gjorde mig nyfiken, men något spännande finns där, och texten är av det slag man önskar kom från ens egen penna.

Albumet "Ett fel närmare rätt" får tummen upp av mig. Här finns en känsla som påminner lite om tonårens förvirrade känslor, påväg mot ett vuxenliv. Björnstammen verkar vilja säga: Lugna dig. Låt allt va. Först då blir allt bra. (Vilket de nästan ordagrant säger. Haha!)

Den här skivan kommer jag lyssna på när jag inte vill känna mig som den enda förvirrade människan, när jag har beslutsångest och när jag bara vill höra lite vettig lyrik. "Ett fel närmare rätt" ger mig känslan att det är helt okej att vara precis som du är just nu och ändå känna dig helt annorlunda imorgon fast att du hela tiden är dig själv. Förvirring och förändring är okej. Du är okej.



Enjoy, skivans starkaste nykomling.

Peace

' Leinen

• Människor som skriver hundratusen inlägg om dagen om hur mkt de älskar sin partner, på facebook. Vi fattar grejen. Känns det verkligen personligt att få det på facebook? Jag bara undrar. För jag hade blivit äcklad tillslut.. Just saying.
• Människor som skriver om hur dåligt de mår på facebook och när någon kommenterar "Vad har hänt?" så får de svaret "vill inte ta det här". Ja, men då vet vi att du vill att vi ska tycka synd om dig, samtidigt som vi ska veta att du inte hänger ut ditt privatliv offentligt. Verkligen.
• Människor. Ja vissa alltså. Skärp er.
• Svenskarnas attityd. Ja, även här. Skärpning. (Drar ju såklar inte alla över en kant, de finns ju faktiskt några som låter sig själv vara possitiva.)
• Mig själv. Ja. Oklar anledning. Under utredning.

 

Nu lägger jag irritationen bakom mig och fortsätter min ordspya en annan gång..

 

Peace

' Leinen

Detta fenomen jag lider av känns faktiskt himla löjligt. Det finns miljoner svältande barn, misshandlade djur och en jäkla massa miljöförstöring på denna jord, och jag går och nojjar mig över att prata i telefon? Vissa människor känns det helt naturligt att ringa och prata med i den lilla luren. Men känner jag inte personen särskilt väl så sköljer obehaget ofta över mig. Det är nästan som om rädslan vibrerar i mig. Vad är jag rädd för?
Jag kan inte heller uppbringa ett minne av att jag haft ett riktigt hemskt telefonsamtal som kan ha frambringat dessa känslor? Så: Vad skulle Freud sagt? Och hur blir jag av med denna löjliga fobi?

 

"Not a vision, not a golden rule
Will keep us from the truth
Not a whisper from a high, high throne
Will keep me from telling you
That I'm a lover, I believe you are too
We're fighting for a common good
And if you love me, then say you do
Odds and ends will end where they should

There is not a God in heaven that wants to see us fighting this way
He spoke more about loving than people trying to make people change

Speak your favor as I speak my mind
Who am I to try to take that away?
There is a light that is shining from a dark design
And the beauty is that we can change
How can we love ourselves if we don't love each other, when we both feel the same pain?
An eye for an eye, a word for a word
Peace on earth could be displayed"

' Leinen